Jag slutar aldrig förvånas över hur väl David känner mig. Ibland till och med bättre än mig själv.

För några timmar sedan satt jag vid datorn och stönade över att Marimekko-butiken har stängt på söndagar. Jag skulle ju dit i helgen. Då frågar David hur dags de stänger idag (lördag). Snart, svarar jag. David kommer fram till att vi hinner dit innan de stänger (detta säger han trots att vi redan varit i city idag och mest gått i mina butiker). Hans kommentar lyder: du måste ju ha tyg så att du får något att pyssla med. Du har ju abstinens, varför skulle du annars sitta vid datorn? Jag hade själv inte riktigt fattat detta… Men det hade Druttenmannen!  

Nu, en stund senare, sitter jag här med ett underbart tyg från Marimekko. Snart åker symaskinen fram. ”Anna jätteglad” är mitt namn! Bildbevis dyker snart upp, men här kommer i alla fall en förhandstitt på det vackra tyget (vars botten är vit, inte blå).