Nu är vi tillbaka alldeles slutkörda utvilade efter fyra dagar i Paris. Underbart är kort, heter det, och det stämmer för jag hade lätt kunnat förlänga min vistelse i denna stad. Vi hann helt enkelt inte med allt vi skulle vilja. Den största boven till att vi inte hann allt vi önskat var kollektivtrafiken – BRISTEN på kollektivtrafik. Herr och fru Hallakulle lyckades boka en weekend i Paris vid samma tidpunkt som de parisianska lokförarna fick för sig att strejka! Ingen Metro och få men överfulla bussar var verkligheten. Vi har med andra ord gått. Och gått. Och gått. På så vis har vi sett mycket, men alla sevärdigheter hann vi inte knata till.

Självklart såg vi till att promenera till de viktigaste sevärdigheterna. Effieltornet såklart. Mycket mer imponerande än jag trott – otroligt vacker arkitektur och minst lika vacker utsikt från toppen. Triumphbågen. Ganska tråkig – been there, seen it, ej berörd. Notre Dam. Förstår att det tog flera hundra år att bygga denna rikligt smyckade kyrka. Högt i tak var det. Måste varit jobbigt för ringaren att klättra upp i de där tornen en gång timmen... Louvren. Världens största museum sägs det. Jag tänker då inte argumentera mot det påståendet. Vi såg självklart Mona Lisa. Tavlan var vackrare än jag trott. Uppståndelsen kring tavlan var intressant bara i sig.

Utöver detta har vi självklart shoppat. Besökt snuskigt dyra butiker – EJ HANDLAT. Besökt normala butiker – HANDLAT. Jag kom hem med några toppar och en klänning. Allt från butiker jag kunnat handla i här hemma... Typiskt mig!

Jag var under dag tre besviken på bristen av inredningsbutiker (eller snarare min förmåga att hitta dem). Inredningsbutiksradarn måste varit felinställd – det har aldrig varit något problem tidigare... Men så såg jag BUTIKEN. Och jämte BUTIKEN låg ytterligare en BUTIKEN. LYCKA! Habitat och Zara home jämte varandra. Jag mådde bra. Av ekonomiska skäl utrymmesskäl blev det bara några färgglada kinapinnar och några dricksglas som fick följa med hem.  

På lördagen firade vi att det var sju år sedan vi träffades för första gången (David träffade mig för andra gången...). Vi åt på en obsent dyr restaurang och det var så gott att jag lätt kunnat betala ännu mer av mina surt förvärvade pengar. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det. Fransmän vet vad de gör i köket!

Slutligen en iakttagelse vi gjort under helgen. Det handlar om polisens transportmedel. När vi trodde att vi sett alla varianter – bil, buss, motorcykel, vespa, cykel – så kom några poliser på inlines. Men med tanke på den galna trafiken förstår vi deras önskan att komma fram i trafiken. Trafiken i Stockholm har idag i jämförelse känts som en bygata i en avbefolkningsbyggd i Norrland.

Ps. Ingen jagade ut oss från restaurang för att vi inte pratade franska. Men det hände nästan en gång när jag frågade om det fanns en non-smoking area...