Jag är barnsligt förtjust vid att se saker växa fram. En blogg som jag nyligen upptäckt låter mig se hur ett hus sakta växer fram. Jag älskar det! Sakta, men säkert ser man hur brädlapparna blir till ett hus.

Bloggen heter Humlebacken och huset som byggs är ett vacket Karlsonhus med ursprung från mina hemtrakter i Småland.

Nu ska jag fixa någon schysst lördagsmat (inte köpta köttbullar)! Kram vänner!

I julklapp från jobbet fick jag ett Mericard, det vill säga ett presentkort där man själv får välja bland ett 20-tal artiklar. Jag gillar upplägget. Något jag ogillar är att få något som jag redan har eller inte vill ha. Det är ett resursslöseri som inte rimmar med väl med vår jords begränsade resurser.

Idag kom mitt paket. Jag hade valt ett vacket bäddset. Nu har jag bäddat sängen och i natt ska vi sova gott bland nytvättat.  

Kuddarna som med våra namn på har jag själv gjort med textilfärg. För några år sedan pluggade vi utomlands - jag i Amsterdam och David i Cardiff - och för att vi inte skulle sakna varandra för mycket hade vi en varsin kudde med varandras namn på. Den kramade vi lite extra när vi skulle sova.

Tänk om dygnet hade fler timmar. Förhoppningsvis hade jag inte ägnat tiden åt att jobba mer, utan att göra saker som jag mår bra av.

Jag hade lekt runt mer i köket och utvecklat min kulinariska ådra. Gjort avancerade rätter som är goda både för gom och själ.

Min önskan om mer timmar per dygn illustrerars idag av köttbullar. Färdigköpta sådana. Allt för ofta blir det den typen av snabba utvägar mitt i veckan. Efter att jag jobbat över lite (alltför ofta), tränat och handlat är klockan ofta halv åtta när jag kommer hem. Hungrig som en tok finns det bara snabb mat i min blick. Så även ikväll...

Jag har blivit utmanad av Karin på Hem och Liv att lägga upp ett filmklipp från Youtube på bokstaven F. Sedan ska jag utmana någon att lägga upp en film på G osv. Här kommer min film: The F Word! Känsliga tittare varnas...

Jag utmanar Maximilias mamma att visa ett klipp på G.

Efter låååångt uppehåll från tisdagstemat kastar jag mig på tåget igen. Denna vecka är temat 3. Jag visar 3 saker som jag längtar otroligt mycket efter just nu.  

1. HUS. Inte vilket hus som helst utan helst ett med tinnar och torn i skön sekelskiftsstil. Huset på bilden fann jag på Vaxholm. Kan det bli mer underbart? I ärlighetens namn är nog min längtan efter hus så stor att jag kan nöja mig med näst intill vilket hus som helst...

2. SOL&VÄRME. Jag vill bort från den grå omgivning som omgett mig i flera månader och kommer att göra det i några månader till. Bilden kommer från vår bröllopsresa i Venezuela.

3. VOVVE. Jag längtar efter en bästa vän med päls som möter mig vid dörren när jag kommer hem, som får mig att skratta och må bra ända in i hjärteroten så som djur kan göra.

Vad längtar du efter just nu?

Jag vill slå ett slag för den bok som jag varit fastklistrad vid de senaste dagarna. Den heter Flyga drake och är skriven av Khaled Hosseini.

Det är en gripande historia två afghanska pojkar som växer upp sida vid sida men skilda förutsättningar: den ene rik, den andre tjänare. Kriget når Afghanistan och vännerna skiljs åt. Många år senare kommer det förflutna ikapp och det blir en smärtfylld återbesök till ett sargat Kabul.

Den här boken kommer jag att tänka på långt efter att jag vanligtvis brukar ha glömt böcker. För mig är det ett mycket bra betyg! Fem drakar av fem möjliga.

Just denna helg känns underbar. Lite mer underbar än vanligt tror jag. Anledningen är nog en mycket arbetsam och känslosam vecka som nu - tack och lov - ligger bakom mig. Nu laddar jag batterierna för att på måndag kunna inleda veckan med energi som räcker till för allt och alla.

Ikväll ska David och jag på bio. Det blir Arn. Inte mitt val direkt. Jag hade hellre gått på Försoning med Keira Knightley. Men utan tvekan var det Davids tur att bestämma vilken film vi skulle se. Jag väljer typ alltid... Och visst kan jag låta honom välja film då han gett mig den fina boxen nedan i present. =) Han vet precis vad jag vill, David-mannen!

Av några vänner fick vi på Lucia en amaryllis. Tack N&C. Den var den trettonde december. Nu en månad senare har amaryllisen valt att blomma ut. Bättre sent än aldrig... Den som väntar på något gott...

Fin är den i alla fall, även om julkänslan sakta har paktats ner i lådorna i väntan på första advent 2008.