Igår var det Davids sista dag på jobbet. På måndag börjar ett nytt äventyr på Ericsson. Av sina snälla forna arbetskamrater fick David en whiskey (he likes alot) och en jättefin orkidé (me like alot). När David kom hem med blomman kom jag att tänka att vi måste vara sist på denna jord att skaffa en orkidé! Hur länge har inte orkidéer varit på mode? Flera år!

Vi har upptäckt att vi allt som oftast är sist med att skaffa nyheter. Kommer att tänka på en teori från universitetet (läste medie- och kommunikationsvetenskap) om hur nyheter sprids bland befolkningen. Först kommer en liten grupp som skaffar sig nyheten och de kallas Innovators. Sedan kommer en liten större grupp som kallas Early Adopters, därefter Early majority, Late Majority och sist en liten grupp som kallas Laggards.

David och jag är Laggards!!! Vi har t ex en tjockteve som fungerar alldeles för bra för att bytas ut, vi använder fortfarande video (tom min pappa har en inspelningsbar dvd), vår dator kommer från hedenhös och jag var sist i världen med att skaffa blogg!  

Men att vara en Laggard har sina fördelar. Det finns ingen risk att vi skulle köpa en elektronikpryl med barnsjukdomar… =) Det är även skönt att veta att vi inte är ensamma om att vara Laggards - enligt teorin är vi Laggards 16 % av befolkningen. Det skulle vara skönt att någon gång göra ett frog leap, men det är en annan teori...

Det har varit en jobbig dag idag. Vi bygger om på jobbet - målarfärgslukten har legat tung över hela arbetsplatsen, folk har varit irriterade och gnälliga (inkluderad undertecknad), småskit har krånglat och dagen tycktes aldrig ta slut. Blä med andra ord.

Kom nyss äntligen hem efter närmare 11 timmar på jobbet. Var beredd på att sura och vara grinig hela kvällen. Stackars Druttenmannen... Men saker och ting fick mig att ändra mig ganska snabbt. På hallmattan låg medlemstidning från IKEA Family Live (me like) och David informerade mig om att mig favoritteveprogram, Ugly Betty, är idag. Dessutom luktar det väldigt gott från köket där mannen lagar god mat. Tänk vad allt kan vända med lite inredning, teve och mat! =)

Ibland tar det lite lång tid att få bort vissna blommor. Likaså kan det ibland ta väldigt lång tid att få bort säsongsbetonat pynt. Denna gång tog det väldigt lång tid att få bort påskriset.

Inför ett besök slet jag snabbt bort fjädrarna och då tyckte jag grenarna var så vackra att jag behöll dem ytterligare i några veckor. Ikväll har jag pyntat grenarna med en julgransslinga. Vips, så hade jag en lampa i kontorsfönstret. Väldigt nöjd med resultatet! (Särskilt med tanke på att jag bränt hela belysningsbudgeten på en enda lampa....)

Häromdagen diskuterade David och jag vilka ting som egentligen betyder något för oss. Jag tror diskussionens ursprung var slit- och slängsamhället vi lever i. Vi är båda djupt oroade över miljöförstörelsen och hur vi dagarna i ända ökar på vårt sopberg med sådant som inte bryts ner de närmsta tusen åren.

Vi kom fram till att ytterst få saker i vårt hem har en betydelse för oss mer än dess primära funktion. Jag gillar min soffa, men det är bara en soffa. Likaså gillar jag vår teve, eftersom jag på den kan se massa med onödiga men sköna program. Samtidigt skulle jag inte tveka en sekund att byta ut just den teven mot en platt variant.

Däremot finns det prylar som jag skulle vilja rädda om det började brinna i lägenheten. För många människor är dessa prylar strunt, men för mig innehar de ett emotionellt värde. Sakerna tillför mig historia och minnen. De berättar vem jag är och var jag kommer ifrån.  Några saker jag skulle försöka rädda är:  

• Den vackra duken med tillhörande servetter med pappas moster Ruts monogram på.
• Den buckliga och rostiga plåtasken som tillhört min farmor Gerda. Hon dog när jag var sju år och mina minnen av henne är få. Kanske just därför asken är så viktig för mig.
• Min lilla trästol, även kallad för Otto-stolen, tillverkad av pappas farbror Otto.
• Kristallskålen som tillhört mammas mormor Mildred.
• Sängöverkastet som min mamma virkat under många många nätter.

David vet jag skulle vilja spara åtminstone en sak och det är en ruskigt ful smällkaramell. Den plockas fram varje jul och jag kan verkligen inte påstå att den är vacker efter många års användande. Men den är tillverkad av kärlek av Davids farmor. Och det är ju det som räknas!

Vad skulle du rädda???

Ett tag såg det ut som om vi inte skulle få gå på något bröllop i år. De senaste fem, sex åren har vi blivit bortskämda med minst ett bröllop om året. Förra året var det vårt! =)

Men så damp en inbjudan ner i brevlådan igår. Yes, det är kärlek i luften! Och Anna får en anledning att köpa finfin klänning... Det är en kompis till David från studierna i Växjö som ska gifta sig utanför Växjö i sommar. Mysigt!

Blocket måste vara världens bästa uppfinning! (Jag vet att jag tar i...)

När vi köpte denna lägenhet hängde en massa köksskåp på väggarna i vardagsrummet. De tidigare ägarna hade använt dessa för förvaring. Snyggt, men inte i vår stil. Vi plockade ner dem och placerade dem i förrådet. Häromdagen la vi in en annons på Blocket där vi bjöd ut skåpen för en billig peng. 

Det billiga pengen visade sig vara för billig. På ett dygn fick vi 23 svar på annonsen! Läxa lärd: försök ta mycket betalt! Alldeles nyligen kom ett par och hämtade 10 köksskåp. Och vi fick en liten peng! =)

Ikväll har vi lyckats (eller det är nog snarare Anna som lyckats) låsa in förrådsnycklarna i förrådet. Tur att vi har reservnycklar tänkte vi snabbt. Sekunden efter kom vi ihåg att reservnycklarna och nycklarna sitter i samma knippe! Vad tänker man på när man placerar dessa i samma knippe????

Fram med kofoten och 15 minuter senare lyckades vi komma in i förrådet. Träflisor flög och vi väntade oss att grannarna skulle dyka upp vilken sekund som helst och undra vad f*n vi höll på med. Nu är förrådet tillfälligt lagat och imorgon måste vi köpa några nya brädor...

Inga bildbevis finns då David inte alls tyckte att Annas idé om att hämta kameran var särskilt rolig...

David har idag fått ett traineeship för Ericsson! Jippi för honom! Det är ett traineeship inom supply chain management inriktad mot Ericssons hårdvaruförsörjning under en produkts hela livscykel. Hängde ni med? Med andra ord kommer han att se till att det finns reservdelar när det behövs....

David startar om cirka en månad. Jippi än en gång!