Jag har skrattat så att jag fått ont i magen åt videosnutten nedan. Måste bara dela med mig!

Idag finns det anledning att fira. Idag fyller nämligen Hallakulle bygger bo 1 år!

31 mars 2007 gjorde jag mitt första inlägg. Några veckor tidigare hade jag av en slump hittat en inredningsblogg. Helt plöstligt öppnade sig en värld av bloggar från norr till söder. Jag var som uppslukad framför datorn då jag klickade på länk efter länk i länklistor. Tänk att alla dessa bloggar funnits utan att jag vetat om det!

Det började trevandes. Oredigerade bilder samsades med försiktig text. Sakta har jag funnit mitt sätt att göra det på.Genom att bläddra bland inläggen minns jag tillbaka på det gångna året. Detta är vad jag minns bäst:

April: Vår allra första balkong inreddes med möbler från IKEA. Mindre badrumsrenovering genomfördes.

Maj: Balkongen pyntades med nya kuddar och blommor. Huttrandes fikade vi där jämt. Golfbanan invigdes.

Juni: Äntligen fick jag åka på loppis i Småland. Glas, äggkoppar med mera fick följa mig hem. Sommaren kom, likaså regnet.

Juli: Äntligen semester! Vi åkte till Småland, bosatte oss i en röd stuga, åkte på loppis och myste med familjen. Mycket regn.

Augusti: Vår första bröllopsdag! Resa till Köpenhamn. Renovering av kontor. Nytt jobb för mig. Pust!

September: Denna månad blev lugnare. Vi var på kräftskiva i Blekinge. Höstbröllop. Färgerna blev plötsligt mustiga och det sköna fotograferingsljuset försvann.

Oktober: Jag startade att julpyssla. Galet tidigt! Men kul var det.

November: Kärlekssemester i ett kallt Paris. Strejk i tunnelbanan. Vi gick och gick och gick.

December: Vi firade jul på alla de möjliga sätt. I Göteborg hos vänner, med luciafest hos oss, på jobb, hos släktingar och vänner i Småland.

Januari: Äntligen var det vardagsrummets tur att få sig en omgång. Tavlor sattes upp och matta inhandlades.  I övrigt ägnades månaden åt längtan efter både det ena och det andra: ljus, hus, hund, resa, lugn och ro osv.

Februari: Skapalusten kom tillbaka och stick- och virkdrömmar väcktes. Jag började att sy på ett lapptäckte (syr än). Resa bokades till Thailand.

Mars: Vardagsrummet fick ytterligare ett uppryck. Denna gång mathörnan. Ljust kom äntligen tillbaka och lusten för allt möjligt infann sig igen.

Nöjt ser jag tillbaka på mitt bloggår. Bloggandet har gett mig mer än många andra hobbies jag haft. Jag har genom bloggarna mött många trevliga människor i vårt land. Jag tackar för att ni besökt mig. Och jag tackar för att jag har fått besöka era hem! Kram!

Otroligt skönt med helg. Varje kväll denna vecka har varit fylld med aktiviteter. I torsdags var jag t ex med vänner på Norra Brunn. Hysteriskt kul som vanligt! På scen stod Özz Nûyen, Måns Möller och Ann Westin. Det är inte svårt att tro på att ett gott skratt förlänger livet!

Idag på förmiddagen lurades jag att gå på ett spinningpass. Jag gillar att träna, men jag gillar verkligen inte spinning. Så jag blev verkligen lurad... Ont i rumpan fick jag på kuppen.

Nu ska jag och den onda rumpan åka för att storhandla. Kylskåpet ekar tomt och magen kurrar.

Kram vänner!

 Bild: Kollage med bild från flickr.com 

Idag köpte jag ett par nya skor. När jag betalade sa expediten till mig att jag skulle klacka om skorna innan jag började använda dem.

Men hallå!!!??? Skorna är ju nya. Varför sätter de på klackar som måste tas bort innan de används första gången? Jag blir tokig på detta slöseri med resurser! 

God kväll!

Bild: Eget kollage med bild från bianco.se

Jag köpte Ballykopior i början av vintern och tyckte att jag gjort ett bra köp. Hittills har jag aldrig använt dem... Idag ser det riktigt slaskigt ut ute, så det blir nog premiär för vinterkängor. Sorgligt!  

Bild: eget kollage av bild från rizzo.se

Oj oj vad jag ska gå mycket framöver!

Idag startade en stegtävling på jobbet. Motståndet består av andra avdelningar på min bank och ytterligare två storbanker. Det största motståndet av alla heter nog lättja. Nu gäller det att lyfta kontorsrumpan och röra på sig.

När jag kom hem från jobbet idag låg en lapp på mattan från brevbäraren. Paket fanns att hämta i tobaksaffären. Hade det inte varit för stegtävlingen hade jag aldrig gått ut igen. Det är slaskigt, äckligt, blött snöregn. Ogillar skarpt! Men jag tog mig ut. Nu har jag 120 framkallade bilder framför mig som ska sorteras in i albumet. Efter denna framkallning ligger vi "bara" två år ur fas... Framkallar ni regelbundet?

Ursäkta bildkvalitén (mobilkamera). Kameran är kvarglömd hos våra flyttande vänner.

Ett evighet senare är jag tillbaka. Det känns som om det i alla fall. I dagarna tre har jag varit på konferens på Såstaholm i norra Stockholm. Det har varit ett skönt avbrott i arbetsvardagen - en vardag som alltför ofta springar i väg och som mer handlar om att släcka bränder än att tänka strategiskt framåt. I tre dagar har jag och kära kollegor från hela landet kompetensutvecklats, fått ny energi och lust till stordåd. Skönt!  

Såstaholm var dessutom en underbar konferensanläggning. Anläggningen har tidigare varit ett pensionärsboende för skådespelare. Passande nog var alla hotellrum döpta efter svenska skådespelare och bilderna på väggarna avbildade dessa vackra damer och herrar från tidigt 1900-tal.

Sist men absolut inte oviktigt var den otroligt goda maten. Lunchlådan imorgon kommer att te sig fattig och tråkig jämfört med lunchbordet. Och min tråkiga kvällsmat kommer inte att vara i närheten av 3-rättersmenyerna vi satt i oss på kvällen. Det saftar sig i munnen på mig. Undrar om jag har en brödskalk i brödboxen???

Bilder: sastaholm.se

Förbud har aldrig fungerat särskilt bra på mig. Trots detta har jag de senaste veckorna utsett mig för ett sådant. Ett förbud alltså. Jag är en snuskigt stor godisråtta som jämt finner anledning att fira med sötsaker.

Sedan några veckor tillbaka har jag vägrat mig själv detta ljuvliga socker. Likt Hollywoodstjärnorna har jag varit på avvänjning, eller detox som de själva säger. Jag lovade mig själv godis igen först efter att jag sprungit 20 mil med start från årets början. I morse, innan jobbet, sprang jag i mål.

Ikväll har en syndigt stor godisskål dukats fram och en skön Jane Austen-film avnjutits. Godiset var precis så gott som jag minns det. Filmen precis så romantisk som jag önskar. Jane Austen har alltid varit en favorit. Jag är svag för det melodiösa språket, kläderna och de sanna gentlemännen. För övrigt är jag även svag för hennes handstil. Det ser ni prov på nedan.

Nu försvinner jag på utbildning i tre dagar. Vi ses i slutet av arbetsveckan.

 Bild: svd.se från filmen Becoming Jane