Just denna helg känns underbar. Lite mer underbar än vanligt tror jag. Anledningen är nog en mycket arbetsam och känslosam vecka som nu - tack och lov - ligger bakom mig. Nu laddar jag batterierna för att på måndag kunna inleda veckan med energi som räcker till för allt och alla.

Ikväll ska David och jag på bio. Det blir Arn. Inte mitt val direkt. Jag hade hellre gått på Försoning med Keira Knightley. Men utan tvekan var det Davids tur att bestämma vilken film vi skulle se. Jag väljer typ alltid... Och visst kan jag låta honom välja film då han gett mig den fina boxen nedan i present. =) Han vet precis vad jag vill, David-mannen!

Med lite distans till julpysslet kommer lusten att pyssla tillbaka. Trots den stora mängd paket som slogs in för några veckor sedan får jag inspiration och lust av dessa fina paket från Martha Stewart Crafts. Härligt våriga färger och snyggt inslaget. Några paket med detaljer som gör dem för fina för att öppna.

Gårdagens insamling har inte gett något resultat...

Skämt åsido, så vet jag att vi har det superbra. Att vi inte kan inreda så toksnabbt som vi skulle önska är bara ett lyxproblem. Ju längre tid det tar, desto mer genomtänkt kommer det att bli och desto mer kommer vi att uppskatta varje pryl vi köper.

Nedan bjuder jag på en bild som är sällsynt i mitt hem. En blomma som BLOMMAR. Vad har hänt? Har mina svarta händer helt plötsligt blivit gröna? Vet inte. Men jag vet att blommorna är vackra och luktar gott.  

Trevlig vecka önskar jag er bloggvänner - vilka ni än är! Ni är många som besöker mig, men få som lämnar avtryck. Lite nyfiken blir jag...

Under helgen har jag haft ett litet projekt. Oj, vad kul jag haft! =)

Jag har sytt en korsstygnstavla. Inspirationen fann jag hemma hos en vän som jämte sängen har väggbonaden "Kärlek och respekt, ska det vara så jävla svårt!"

Jag har istället broderat namnet på några prylar för David att minnas varje morgon. Någon dag i veckan glömmer han något nödvändigt när han åker till jobbet. Som påminnelse finns nu en tavla innanför dörren. Egentligen borde jag lägga till träningskläder, SL-kort, huvudet, rumpan.... Lite morgontrött är min Drutt minsann! =)

Dagens tisdagstema  är gammal. Det var ganska lätt. Även om mitt hem består av till mestadels nya möbler och prylar, så har jag ett gäng gamla dito som jag älskar pga dess affektionsvärde.

På bilden syns en plåtask som jag ärvt av min farmor. Kära söta farmor Gerda försvann från jordelivet när jag var 6 år gammal. Mina minnen av henne är en söt tant i blå klänning vid ett köksbord i Hallakulle. Jo, det är därifrån mitt efternamn kommer. Jag hette tidigare Karlsson, min man hette Andersson. Inget av namnen känndes särskilt häftiga, så vi ansökte om Hallakulle när vi skulle gifta oss. Vi gillar vårt namn. Det har betydelse i min släkts historia, det är coolt och så är vi ensama i Sverige om det. David och jag har startat grenen Hallakulle.

Min mormor och morfar ska sälja sitt hus och flytta till lägenhet. Idag besökte jag deras hus för sista gången - en nostalgitripp genom alla rum!

Uppe på vinden hittade jag en stringhylla från min mammas barndom. Den skulle mormor kasta! Shit pomfritt vad jag slet ned den snabbt från väggen och kramade den hårt! Lyckliga jag är nu med stringhylla! (Stort problem dock är att jag inte har någonstans att ha den. Måste köpa hus SNART!).

På jakt efter bilder i min fotomapp som kunde symbolisera nära i dagens tisdagstema, slog det mig att sedan jag börjat blogga har antalet närbilder ökat markant. Och jag vet att jag inte är ensam om detta. Vad är det som gör att vi gärna fotograferar närbilder? Är anledningen att det är stökigt i bakgrunden?

Veckans tisdagstema är svart/vit. Jag kom genast att tänka på bilden nedan. Fotot tog jag i somras när David och jag bodde i ett vackert småländskt torp.

Fotot stämmer bra in på denna dag som känns ruggig och höstlik. Redan tidig eftermiddag blev det mörkt ute - regn och åska huserade utanför fönstrena. Det enda man vill göra är att tända alla ljus och krypa upp i soffan. Hösten är här!